Vinter "nej tack "

Vi lamnade diverse bufflar och trasiga talt bakom oss i Arusha och checkade in pa Kilimanjaros flygplats, destination Zanzibar. Vi kom dit i sitsa minuten, spurtade igenom sakerhetskontrollen och fick sticka till personalen en liten bunt dollarsedlar for att komma undan med var overvikt. Flygresan bjod pa gratis dricka och cashewnotter som vi snabbt kastade i oss, och tur var det for vi hade inte hunnit vara i luften ens en timme innan det var dags att landa. Vi mottes av turkosblatt vatten och en varm vagg nar vi klev av planet, och en an varre hetta da vi stuvades in dubbelvikta tillsammans med allt bagage i en litenliten taxi. 45 minuters resa vantade innan vi nadde den lilla byn Matemwe, dar vi skulle bo. Vi sag oss forundrat omkring pa blomstrande tradgardar, en liten fontan och de stora glasen med vattenmelonsdrinkar som vantade pa oss. Det var som ett annat universum jamfort med det tunna liggunderlaget vi haft i taltet och spruckna plastkoppar vi druckit ur den senaste veckan.

Hotellmanagern, Louis, guidade oss ned till vad vi trodde skulle vara vart rum. Nar han slog upp dorren pa vid gavel trodde vi inte att det var sant. Vart rum visade sig i sjalva verket vara en villa, med ett stort kombinerat sovrum och vardagsrum samt ett valdigt rymligt toalett plus badrum med tva handfat och badkar. Utover badkaret kunde man valja att svalka av sig i en dusch antingen inomhus eller utomhus. Precis nar vi var overtygade om att han misstagit oss for nagon annan, drog han undan gardinerna ut till verandan. Tva stolar, ett litet bord och bast av allt - en egen bubbelpool!

Att gora oss hemmastadda gick forvanansvart enkelt, och dagsrutinen etbalerades snabbt. Vi gick upp for en gigantisk frukost med frukt, brod, agg, muffins och dricka, och fortsatte sedan dagarna nere pa varsin solstol vid stranden. Stranden var battre an bilderna utlovat, omojlig att kolla pa utan solglasogon for dess blandande vita sand och med ett vatten som sag ut att komma direkt fran drickskranen(det vill saga vart svenska dricksvatten, inte det tanzanianska:)). Borjan av veckan kantades av diverse mindre provningar. Vi akte pa varsin magsjuka och Edwin overskattade sitt pigment. Tre timmar i solen var nagra timmar for mycket och resulterade i en polkagrisbranna. Vi blev dock omhandertagna pa basta vis av den underbara hotelpersonalen. Louis fru Michelle tittade forbi med after sun, och en forfragan om vi ville ha var middag uppe pa rummet istallet for i restaurangen. Det lat som en bra id'e da vi inte madde riktigt bra, och sag fram emot en liten middagsbricka pa sangen. Strax uppenbarade sig tre ur personalen och borjade stoka omkring pa verandan. Bord falldes upp, stolar sattes fram, ljus tandes och blomarrangemang lades pa bordet. Det vart en dundermiddag med tre ratter i skenet av stearinljus och stjarnor och vi kande oss genast lite battre.

Louis var en riktigt trevlig kille, men med sina sma egenheter. Vid tolv oppnade han sin forsta ol, och vartefter dagen led blev det fler och fler, och om kvallarna hordes hans ljuva stamma skrala ut "what a wonderfuuuul wooorld". Han manade ordentligt om sina gaster, och ville allt som oftast bjuda pa ett glas. Lordagen var saklart veckans hojdpunkt. Efter en harlig promenad satte vi oss ned i loungen fore middagen dar Louis satt med tva italienare och tva hollandska diplomater som var verksamma i Kongo. Jattetrevligt sallskap, och efter middagen fortsatte vi med gitarrspel fran Edwins och hollandarens sida, och skonsang fran allihopa hela natten lang.

Pa mandagen vantade en efterlangtad snorklingstur med en traditionell dhow-bat. Bland dussinet medpassagerare pa baten fanns fyra trevliga svenskar fran Nykoping. Pa vag ut mot sandbanken dar vi skulle ga i land, mottes vi av nagra delfiner som hoppade av gladje over att se oss:) Fran sandbanken snorklade vis oss sedan ut till ett litet korallrev som bland annat bjod pa clownfisk, maneter och stora stim av blaskimrande fiskar. Sen akte vi vidare till nasta o, innan sandbanken slukades av tidvattnet, och dar stod lunchen redo. Seafood och en enorm frukt- och konfektbuff'e, mums:) Pa hemvagen stannade vi for att bada i en lagun full av mangrovetrad, och sedan hissade vi segel for att glida med vinden tillbaka till Zanzibar. Vi kom tillbaka i skymningen, och nar solen hade forsvunnit helt tog manen over. Vi hade tajmat var sista kvall med en enorm fullmane, som kastade en skimrande man-gata over vattnet och lyste upp hela stranden. Krabborna visade ocksa tycke for manskenet och hoppade glatt runt pa stranden, sarskilt jagandes efter Edwins tar.

Dagen darpa var det dags att packa vara vaskor igen och saga hejda till lyx och civilisation pa ett tag. Via Stonetown tog vi oss med farja till Dar es Salaam och sedan vidare ned till barnhemmet i Matenana. Vi har hunnit komma till ratta valdigt bra, och aterkommer med updates snarast! Hoppas ni har det bra hemma, keep in touch:)