Betraktelser fran Matenana Village

Efter alla handelser som vant upp och ned pa var somniga by med brollop, storstadsbesok och safari var det dags for vardagslunken att aterigen smyga sig over oss. For manga av invanarna pa landsbyggden ar varje dag en fraga om overlevnad, och saker som vi knappt tanker pa hemma ar stora projekt som kan stracka sig over hela dagar har nere. Haromdagen skulle vi skolja upp lite klader, vilket resulterade i x antal vandor till brunnen med skottkarran(vi har inte lart oss den afrikanska konsten att slanga upp en stor hink vatten pa huvudet och sedan med grace bara den hemmat an..), nagra misslyckade forsok att fa fart pa elden innan lagor antligen slog upp, vantan pa att vattnet skulle varmas, och sedan ett evigt doppande upp och ned i olika baljor. Lagg sedan till att det pa grund av de ibland ovantade regnskurarna tar ett par dagar att fa den tvattade tvatten torr sa ar det inte utan att man langtar efter en riktig tvattmaskin. Att diska frukostporslinet tar sa nar pa lika lang tid, och anda ar vi inte ens i narheten att prova pa det harda liv som manga av byborna verkligen lever med langa dagar pa falten och lika langa natter da kylan kryper in under skinnet for att de inte har rad med filtar. Man blir verkligen tagen av fattigdomen och utsattheten, som blir mer och mer pataglig ju langre ifran storstaderna man kommer.

Ibland nar vi kommer ned till barnhemmet pa morgnarna hander det att det sitter nagra afrikaner som lagmalt samtalar med Ewout och Salome. I efterhand far vi hora om deras oden och anledningarna till att de sokt hjalp hos oss. Endel ar sjuka, men har inte rad att betala transport till doktorn. Endel ar kvinnor som blir misshandlade av sina man. Endel ar mormodrar som fruktar for sina liv, da det inte ar ovanligt att just aldre kvinnor blir ihjalslagna for att de ar en belastning for familjen. Trots detta ar sa generosa med det lilla de har, och har alltid nara till sang och skratt, en fantastisk upplevelse!

Dagarna rullar pa med barnhemsaktiviteter fram till klockan tva da barnen gar hem. Strax darefter brukar regnmolnen torna upp sig i horisonten tills de till slut fargar hela himlen svart och man gor bast att soka skydd inomhus. En gang vart vi fangade pa vagen mellan barnhemmet och Hotellet. Till hoger om oss horde vi helt plotsligt ett dan som av ett vattenfall, och nar vi vred pa huvudena sag vi en regnvagg en bit bort i dalen. Vi borjade springa for glatta livet, men hann inte langre an till den lilla kiosken som saljer vatten, kolor, tyger och lite annat smatt och gott. Kioskagaren var sa gullig och vinkade in oss till hans hus. Tillsammans med barnen Dao och Ima fick vi sitta runt hans kolvarmare och tina upp i vantan pa att regnet skulle passera. Efter skyfallen, forsar vattnet langs vagarna och graver djupa diken mitt i de redan daliga lervagarna, valdigt fascinerande! Vi ar mitt inne i regnperioden, men det har fordelen med sig att landskapet ar helt otroligt gront.

Nar vi har fatt var dagliga dos regn brukar solen ofta kampa sig tillbaka genom molnen framat kvallen. Vi sitter ofta alla volontarer samlade. Nagon plinkar pa en gitarr, en annan tvattar och skalar frukt till en sallad, nagra delar pa en ol och pratar och andra sitter och laser, valdigt skon stamning! Vid middagstid gar vi ned till barnhemmet igen och umgas med storfamiljen. En kvall blaste vi sapbubblor med lilla Akisa och Alfa, bagge fyra ar trots att Alfa ar sa liten sa han bara ser ut som halften. Vi holl i den vardefulla flaskan och blaste ut skimrande bubblor, medan barnen springandes jagade efter dem. Det gar inte att forestalla sig deras rena, oforstallda gladje. Hela deras kroppar skrattade dar de hoppade runt, och i deras ogon speglades den nedatgaende solen och bubblorna. Det var underbart att se Alfa sa fylld av liv, i den stunden skulle man aldrig kunna tanka sig att han ar valdigt sjuk i aids.

Efter den, nittionio procent av tiden, vegetariska middagen sitter vi volontarer ibland och dricker te, spelar kort och pratar, eller sa sjunger vi med afrikanerna runt elden. Edwin och var dansk Jeff skriver en lat om barnhemmet och livet har nere. Den blir hur bra som helst, och vi hoppas att den snart gar att lyssna pa pa youtube och en radiokanal nara er!;) Vi har aven ett gang med sangbocker har nere, med allt fran svenska sommarhits till beatlesdangor och folkvisor, dar alla med gladje stammer in bast de kan. Efter att vi alla skralat med i "West Virginia" for kung och fosterland fallde Salome kommentaren "It's the first nice song I have ever heard from mozungos". Battre komplimang kunde vi inte ha fatt, och visst ar vi underlagsna afrikanerna nar det kommer till musik, olika stammor och rytmer:)