Schule!

Utover barnhemmet i Matenana dar vi bor, finns tva till barnhem i Heart2hearts regi. De ligger i de narbelagna byarna Bomelinga och Ulole, och vi forsoker att besoka dem lite da och da. Promenaden till Ulole tar mellan fyrtio minuter och en timme, beroende pa hur snabbt man orkar ga, hur manga fotografier man tar pa vagen och hur manga kakor man stannar for att ata. Vagen ar helt fantastisk. Den roda jordstigen slingrar sig fram mellan angar, blommor och trad i tusen nyanser av gront, upp pa sma hojder och ned i dalarna. Ibland ser man en ung pojke sta och vila sig under ett trad, omgiven av sin ko-hjord. Istallet for att ga i skolan vaktar han familjens djur och framsta inkomst, med ljuden fran de skramlande ko-skallorna och den fuktiga, prasslande vinden som enda sallskap. Nar vi narmar oss byn far vi skutta over en smal liten back, och passera nagra lerhyddor med halmtak. Lina beskrev promenaden valdigt bra nar hon sa att det var som en religios upplevelse att ga dar for forsta gangen.

Man kommer fram till sjalva barnhemmet fran baksidan, genom ett majsfalt. En del av barnen ar blyga, medan andra frimodigt skriker "Mozungos, mozungos!" och kastar sig over oss. Huset ar helt kalt, och barnen sitter runt vaggarna, uppdelade i en tjej-sida och en pojk-sida, nar de under tyst koncentraion ater sin ugali. Sist vi var dar hade vi med oss en pase bananer som skars upp och delades ut som efterrat. Nagra av de mindre barnen kollade storogt pa frukten, vande och vred pa den innan de till slut stoppade in hela biten i munnen, med skal och allt. En stoppade sin bit i fickan att spara till senare. Sa rorande att en del aldrig verkade ha atit banan forut! Precis som hemma hos oss avslutas barnens dag med att alla star i ring och sjunger och klappar handerna. Vi borjar faktiskt lara oss nagra av sangerna, aven om vi inte riktigt vet vad orden vi sjunger betyder.

Forra veckan bestamde vi oss for att besoka byns tva skolor. Klockan atta infann vi oss pa Secondary School dar de aldre barnen gar. Den forsta synen som moter oss pa skolgarden ar hur en av lararna star med en bambupinne i ena handen och en lista i den andra. En och en kallar han fram de barn som pa nagot satt har varit olydiga i lararnas ogon for att dela ut deras straff. Beroende pa vad de har gjort far de rapp och slag i handerna for flickor, medan pojkarna kan fa bade i handerna och over baken. Ljudet av rappen som viner letar sig in till ryggmargen, och vi kan nastan hora de tysta kvidandena som aldrig lamnar barnens lappar - da far de mer stryk. Det ar sa hemskt att detta far paga i ett av varldens mest bidragstagande land, och nar vi forsokte fora en dialog med lararna och rektorn om vad de trodde det skulle tjana till skrattade de bara och forsvarade sig med att det var sa det gick till i Tanzania, det var nodvandigt. Vi var nara att inte fa ga pa nagon lektion efter det, och blev varnade om att det var var sista chans, sa vi gled ljudlos in i bankarna med en kvaljande smak i munnen.

Lektionen vi skulle vara med pa var matte, och det var nastan en storre chock an det vi sett pa skolgarden. Man var helt oforberedd pa det fortryck som pagar innanfor klassrumsdorren. Eleverna hade inga bocker, bara sma tunna haften inslagna i tidningspapper att anteckna i nar lararen tillat det. All undervisning sker pa engelska i Secondary school, trots att eleverna inte forstar sakert ens femtio procent, och trots att lararna inte sjalva kan spraket de undervisar pa. Eleverna verkade vettskramda for lararen, och man kunde knappt hora vad de sa nar de blev utvalda och tvingade att svara pa en fraga. Om de kunde losa ett tal korrekt belonades de med en applad fran hela klassen i form av sex handklappningar. En-tva-tre. Paus. En-tva-tre. En helt monoton och gladjelos beloning, och vi vagade sjalva knappt vrida pa oss i bankarna, sadan var stamningen.

Efter vart besok i Secondary School gick vi upp till Primary School. Innan vi ens hunnit in pa skolgarden var vi nara att bli omkullsprugna av en mur av barn. Alla trangdes, klangde pa oss och till och med slogs med varandra for att fa vara den som holl oss i handen. De strok over vart vita skinn, kande pa haret och skrek och skrattade. De alskade att gora "the secret handshake" bestaende av tva high fives, ett slag med knytnaven och sedan en avslutning med tummen och lillfingret. Nar vi val hade borjat tog det aldrig slut. Vi lyckades ploja en vag genom det levande havet av barn och na fram till the Office. Vi fick reda pa att aven har skulle vi vara med pa en mattelektion och vi satte os i en bank langst bak.

Stamningen var mycket harligare an pa Secondary School. Eleverna pratade lite med varandra i bankarna, de vagade vanda sig om for att kolla pa oss, och bade elever och larare log. Daremot var de sextio elever i en klass och undervisningen var valdigt annorlunda mot hemma. Lararen skrev ett mattetal pa tavlan och sedan laste hela klassen upp talet i en langsam, monoton kor. Vi blev valdigt chockade forsta gangen vi horde det nastan oronbedovande ljudet, vilket narmast lat som massandet fran en sektledare, men vi fick vanja oss snabbt. Inte heller har hade barnen nagra bocker, och skolbesoken var sammanfattningsvis en insikt om hur bra stallt vi anda har det i vastvarlden. Vi fick sitta med pa lektionen i en och en halv timma, och sedan lamnade vi med stora anstrangningar alla barnen, som hangde i vara ben och armar, och skolan bakom oss.

Zanzibar bilder fortsattning

Hotellet






Efter en dags lite for mycket solning :)


Det har var den dagen som Edwin hade matt lite daligt och vi fick ata middagen pa verandan. Sa himla snallt av dem !


Den supergoda maten, som Edwin tyvarr inte kunde njuta av lika mycket som Emmy gjorde :)





De sa himla harliga hotellagarparet Loui, Michelle och dottern Tamara som hjalpte oss med alltifran aftersun kram till att boka batbiljetter.

Betraktelser fran Matenana Village

Efter alla handelser som vant upp och ned pa var somniga by med brollop, storstadsbesok och safari var det dags for vardagslunken att aterigen smyga sig over oss. For manga av invanarna pa landsbyggden ar varje dag en fraga om overlevnad, och saker som vi knappt tanker pa hemma ar stora projekt som kan stracka sig over hela dagar har nere. Haromdagen skulle vi skolja upp lite klader, vilket resulterade i x antal vandor till brunnen med skottkarran(vi har inte lart oss den afrikanska konsten att slanga upp en stor hink vatten pa huvudet och sedan med grace bara den hemmat an..), nagra misslyckade forsok att fa fart pa elden innan lagor antligen slog upp, vantan pa att vattnet skulle varmas, och sedan ett evigt doppande upp och ned i olika baljor. Lagg sedan till att det pa grund av de ibland ovantade regnskurarna tar ett par dagar att fa den tvattade tvatten torr sa ar det inte utan att man langtar efter en riktig tvattmaskin. Att diska frukostporslinet tar sa nar pa lika lang tid, och anda ar vi inte ens i narheten att prova pa det harda liv som manga av byborna verkligen lever med langa dagar pa falten och lika langa natter da kylan kryper in under skinnet for att de inte har rad med filtar. Man blir verkligen tagen av fattigdomen och utsattheten, som blir mer och mer pataglig ju langre ifran storstaderna man kommer.

Ibland nar vi kommer ned till barnhemmet pa morgnarna hander det att det sitter nagra afrikaner som lagmalt samtalar med Ewout och Salome. I efterhand far vi hora om deras oden och anledningarna till att de sokt hjalp hos oss. Endel ar sjuka, men har inte rad att betala transport till doktorn. Endel ar kvinnor som blir misshandlade av sina man. Endel ar mormodrar som fruktar for sina liv, da det inte ar ovanligt att just aldre kvinnor blir ihjalslagna for att de ar en belastning for familjen. Trots detta ar sa generosa med det lilla de har, och har alltid nara till sang och skratt, en fantastisk upplevelse!

Dagarna rullar pa med barnhemsaktiviteter fram till klockan tva da barnen gar hem. Strax darefter brukar regnmolnen torna upp sig i horisonten tills de till slut fargar hela himlen svart och man gor bast att soka skydd inomhus. En gang vart vi fangade pa vagen mellan barnhemmet och Hotellet. Till hoger om oss horde vi helt plotsligt ett dan som av ett vattenfall, och nar vi vred pa huvudena sag vi en regnvagg en bit bort i dalen. Vi borjade springa for glatta livet, men hann inte langre an till den lilla kiosken som saljer vatten, kolor, tyger och lite annat smatt och gott. Kioskagaren var sa gullig och vinkade in oss till hans hus. Tillsammans med barnen Dao och Ima fick vi sitta runt hans kolvarmare och tina upp i vantan pa att regnet skulle passera. Efter skyfallen, forsar vattnet langs vagarna och graver djupa diken mitt i de redan daliga lervagarna, valdigt fascinerande! Vi ar mitt inne i regnperioden, men det har fordelen med sig att landskapet ar helt otroligt gront.

Nar vi har fatt var dagliga dos regn brukar solen ofta kampa sig tillbaka genom molnen framat kvallen. Vi sitter ofta alla volontarer samlade. Nagon plinkar pa en gitarr, en annan tvattar och skalar frukt till en sallad, nagra delar pa en ol och pratar och andra sitter och laser, valdigt skon stamning! Vid middagstid gar vi ned till barnhemmet igen och umgas med storfamiljen. En kvall blaste vi sapbubblor med lilla Akisa och Alfa, bagge fyra ar trots att Alfa ar sa liten sa han bara ser ut som halften. Vi holl i den vardefulla flaskan och blaste ut skimrande bubblor, medan barnen springandes jagade efter dem. Det gar inte att forestalla sig deras rena, oforstallda gladje. Hela deras kroppar skrattade dar de hoppade runt, och i deras ogon speglades den nedatgaende solen och bubblorna. Det var underbart att se Alfa sa fylld av liv, i den stunden skulle man aldrig kunna tanka sig att han ar valdigt sjuk i aids.

Efter den, nittionio procent av tiden, vegetariska middagen sitter vi volontarer ibland och dricker te, spelar kort och pratar, eller sa sjunger vi med afrikanerna runt elden. Edwin och var dansk Jeff skriver en lat om barnhemmet och livet har nere. Den blir hur bra som helst, och vi hoppas att den snart gar att lyssna pa pa youtube och en radiokanal nara er!;) Vi har aven ett gang med sangbocker har nere, med allt fran svenska sommarhits till beatlesdangor och folkvisor, dar alla med gladje stammer in bast de kan. Efter att vi alla skralat med i "West Virginia" for kung och fosterland fallde Salome kommentaren "It's the first nice song I have ever heard from mozungos". Battre komplimang kunde vi inte ha fatt, och visst ar vi underlagsna afrikanerna nar det kommer till musik, olika stammor och rytmer:)

Safari part 2

Safarin i bilder

The wedding

Den senaste tiden har det minsannt varit stora saker pa gang i lilla Matenana. Den forsta stora handelsen skedde en torsdag. Prastens dotter skulle gifta sig, och det skulle firas med hejdundrande kalas for hela byn, som det skulle pratas om i manader. Pa swahili finns det ett ordsprak som sager att for att det ska bli ett lyckat brollop sa maste det finnas tva saker; sockerdricka och “mozungos“(vita). Darmed var vi inbjudna i egenskap av hedersgaster, och blev placerade langst fram i kyrkan. Det kandes lite konstigt att fa njuta av de basta platserna da vi darigenom knuffade slaktingarna nagra rader bakat, men alla verkade glada over att ha oss dar. Brollopet var sa langt ifran en svensk cermoni man kunde komma. Alla kvinnorna tavlade om att komma i de mest farglada kladerna, med randigt, rutigt och prickigt kombinerat pa samma klanning. Brudgummen tog upp telefonen och skickade ivag ett sms mitt upp i alltihopa. Morfadern hade fatt ett glas for mycket innanfor vasten och dansade vilt och galet. Musiken genomsyrade hela festen, och danserna och rytmerna var helt otroliga. Sallan har vi kant oss sa stela och svenska som nar vi forsokte skaka vara hofter i takt med afrikanernas. Det hela avslutades med en brollopsmiddag vardig en tanzaniansk furste; ris, kumminris, tomat- och lok-sallad, kallops, lammgryta och de obligatoriska bonorna. Vi at pa afrikanskt vis med handerna och det tog en bra stund innan vi fick in en bra taktik for att skopa upp de hala riskornen. Svarare konst an man skulle kunna tro! Sist av allt bars lasken in, och sa var det alltsa fullfjadrat brollop. Valdigt haftig upplevelse att fa vara med om!



Framat helgen borjade det gapa tomt i planboken, och da narmaste bankomat ligger i Iringa, tre timmar bort, tog vi chansen att avlagga en visit i storstaden. Emmy, Edwin, Lina och Stenne tog taxi hela vagen dit, och resan gick hyfsat smartfritt. Chaufforen akte pa en fortkorningsboter, men lyckades prata sig ur situationen, och till slut kom vi antligen fram. Vi checkade in pa Embalasasa, ett blatt tvavaningshotell med rum for 120 kronor. Rummen hade bade egen dusch och en vattentoalett som nastan gick att spola i. Vilken lyx! Vi njot av stadslivet, och passade pa att besoka Hasty Tasty med underbara jordgubbsmilkshakes och hamburgare, en masaii-marknad och ett internet som faktiskt hade en acceptabel hastighet. Dagens incident utspelade sig aven pa namnda internet-cafe, da edwin rakade trampa ned i toaletthalet. Han tittade ned bara for att upptacka att personen innan inte hade spolat efter sig, och det var foljdaktligen det sista vi sag av de strumporna(skorna var tyvarr tvungna att hanga med..). Framat sjutiden dog hela staden, det blev sa gott som kolmorkt och inga restauranger stod att finna inom synhall. Vi hoppade pa en intet ont anandes tanzanian och fragade efter ett bra stalle att ata pa. Han ledde med oss ned pa en liten bakgata, och tack vare honom hittade vi till en mysig hotellrestaurang. Dar intog vi aven frukosten morgonen darpa och den var superb:) Vi lamnade staden matta i magen och nojda, och skumpade hem i den overfulla dalla-dallan modell storre.

Morgonen darpa bar det av tidigt igen. Vi stuvade in alla volontarer, Ewout och Salome, och femtontalet barn i en liten buss och borjade den langa farden mot Ruaha National Park. Vid entr’en gjorde vi ett kort lunchstopp. Skont att antligen fa stracka ut benen efter att ha akt i sex timmar. Alfa hade hittat sin favoritblondin i Emmy och satt storre delen av resan i hennes kna tills benen domnade bort, och Edwin hade exalterade barn klangandes och springandes over sig hela tiden, ivriga att se sa mycket som mojligt av vagen. Manga av dem hade aldrig lamnat byn tidigare. Andra hade varit sa langt som Mafinga, men inte langre, sa detta var ett riktigt aventyr som hela byn pratade om. Luchplatsen bjod aven pa utsikt over ett gang flodhastar som sloade i floden och en krokodil med uppsparrat gap pa flodbanken. Vi hann med en eftermiddagssafari, dar vi sag bade simba, tembo och twigga(lejon, elefanter och giraffer) innan vi installerade oss i de sma hyddor dar vi skulle overnatta. Vi var alla vralhungriga da middagen skulle serveras, och det var bara ett hinder som stod i var vag – skalbaggarna. Tusen och ater tusen sma skalbaggar prydde natdorren och golvet, och ett hundratal surrade runt kring lampan. Det var omojligt att kliva in i matsalen utan att mosa atminstone 40 stycken med varje fotsteg. Vi kunde bara bita ihop och fokusera pa maten som stod pa andra sidan skalbaggemuren. Det blev sedan en tidig kvall, och vi fick med oss en liten kille pa 8 ar som skulle sova i var hydda. Han hette Stani, och var en helt otrolig liten kille. Det var lite svart med spraket, vi forsokte konversera med det fatal ord vi kan pa swahili och resten med vilda gester. Till slut forstod han va vi menade och han la sig med ett leende pa lapparna skavfotters i Emmys sang dar vi stoppade om honom med filtar och kuddar och sa “lala salama“. Stani somnade pa 30 sekunder, och sov sa lugnt hela natten, trots att Emmy lag vaken och var orolig att sparka honom i ansiktet. Utanfor hyddan morrade flodhastar och elefanter.

Nar morgonen kom vantade en snabb toavisit innan safarin. Stani var jattefascinerad av det rinnande vattnet, nagot som han aldrig sett forut, och tyckte det var jattekul att trycka pa knappen at oss nar vi skulle tvatta oss. Vi sag fler lejon under safarin, tillsammans med massa andra djur, innan det var dags for hemfard. Under hemresan fick Stani lyssna pa Edwins ipod och han diggade loss ordenligt. Vi var tillbaka i Matenana framat kvallen, och barnen var trotta men verkade valdigt glada och lite overvaldigade av aventyret. Det kandes fint att kunna ge dem en bit av varlden:)